Elbehandling eller ECT (Electro Convulsive Treatment)

Patient med blixt genom huvudetVid djup melankoli kan man använda sig av ECT, elektrokonvulsiv behandling. ECT upptäcktes redan på 1930-talet och syftar till att med hjälp av en svag elektrisk ström påverka ett litet område i hjärnan så att ett krampanfall utlöses. Behandlingen sker numera alltid under narkos. Som patient känner man varken smärta eller obehag.

ECT används först och främst vid behandling av svåra depressioner, där patienterna mår mycket dåligt och där självmordsrisken är hög. Vid psykotiska depressioner, med vanföreställningar eller hallucinationer, har läkemedelsbehandling ofta svag effekt och ECT är då effektivt. ECT stimulerar nervcellerna till att tillverka mer signalämnen. Det åstadkommer också att receptorerna (mottagarna) för signalämnen blir mer känsliga. Effekten av ECT-behandling är ofta snabbt (inom en vecka). ECT är fortfarande den mest kraftfulla anti-depressiva behandling som kan ges och hjälper ofta när medicin inte har haft tillräcklig effekt.

Som alternativ till medicinsk behandling

  • En del patienter blir trots medicinsk behandling inte bra och ECT är då ett alternativ.
  • Vissa patienter, i synnerhet äldre, tål inte den medicinska behandlingen på grund av kroppsliga sjukdomar, till exempel hjärtsjukdom. Även här kan ECT-behandling bli aktuell.
  • ECT-behandling ges vanligen 3 ggr i veckan. Behandlingen görs under narkos, det vill säga att du är sövd under behandlingen. Den är smärtfri och de flesta patienter brukar känna sig betydligt bättre efter någon vecka. Om diagnosen är riktig så är cirka 85% återställda efter 6-10 behandlingar, det vill säga efter 2-3 veckor.
  • En vanlig biverkan av ECT är övergående huvudvärk eller träningsvärk efter behandlingen. En annan biverkan är störning på minnet och glömska för sådant som inträffat tiden före behandlingen. De forskningsstudier som gjorts visar att för de allra flesta är minnesproblem övergående och har försvunnit inom 6 månader efter behandlingen. Det finns dock enstaka patienter där minnesstörningen inte går bort på 6 månader. På grund av risken för minnesbiverkningar ges ECT huvudsakligen först när andra behandlingsmetoder inte visat sig effektiva.