Therapeutic Drug Monitoring (TDM)

av Professor Finn Bengtsson

Innan de nyare och mindre toxiska antidepressiva läkemedlen kom var bestämning av serumkoncentration av modersubstans, och i många fall även en del metaboliter, vanligt förekommande. Skälen var att dels kunna få en uppfattning om compliance men framför allt att kunna se att patienten kom upp till terapeutisk nivå av sitt läkemedel.

Flera av dessa substanser har ett så kallat "terapeutiskt fönster", det vill säga ett koncentrationsintervall som man försökte att hålla sig inom. Höga koncentrationer gav väsentligen mer biverkningar, inte minst av antikolinerg natur. Det fanns också respekt för hjärttoxiciteten som bidrog till att man gärna kontrollerade serumnivåer vid osäkerhet.

De nyare preparaten är inte hjärtoxiska och det finns inte heller på samma sätt säkerställda terapeutiska nivåer av läkemedlet i blodet. Även om det från klinisk synvinkel inte längre känns befogat att ta serumkoncentration på samma sätt som förr, skulle det vara av mycket stort värde av många andra skäl. Vi behöver bättre lära känna dessa nya preparat som används allt flitigare och på allt flera olika indikationer. Det förs en debatt om benämningen antidepressiva över huvud taget är relevant längre. I USA går de ofta under benämning "mood stabilizer". En svensk benämning som ofta förs fram är termen tymoleptika.

Nedan listas ett antal tänkbara indikationer för TDM:

  • frågeställningar kring ordinationsföljsamhet eller så kallad compliance
  • annan indikation än dokumenterad/godkänd indikation för preparatet
  • vid beroendesjukdom eller personlighetsstörning/avvikelse
  • uteblivet behandlingssvar även på godkänd indikation, innan byte av preparat
  • undermåligt behandlingssvar, innan dosjustering eller preparatbyte
  • biverkningsproblem oavsett behandlingseffekt i övrigt, innan dosjustering eller preparatbyte
  • vid kombinationsterapier (med läkemedel och/eller psykoterapi)
  • vid misstanke om interaktioner med andra farmaka eller xenobiotika i övrigt
  • vid långtidsbehandling (> 6-8 månader), för kontroll av intra-individuella förändringar över tid
  • vid återinsjuknande då TDM-resultat från tidigare adekvat behandlade episoder föreligger
  • vid utsättning, för ställningstagande till eventuellt utsättningssymptom och eventuell infasning av nytt farmaka
  • vid intentionell förgiftning (då helst flera akutprover skall tas)
    för dokumentation av särskilda riskgrupper av patienter.