Etiologiska hypoteser

av Docent Roland Berg

I dag vet vi inte vad som orsakar depression. Sannolikt är det kombinationer av olika faktorer såsom ärftlig sårbarhet, störning i monaminerg transmission, objekt-relationsstörningar i tidig barndom och aktuella psykosociala faktorer såsom förlust av trygghetsobjekt.

Ärftlig sårbarhet

Flera studier har kunnat visa att en ärftlig sårbarhet kan finnas vid depression. Att serotoninpåverkande läkemedel hjälper vid depression har lett till förhastade slutsatser om att det primärt handlar om en avvikelse i hjärnans serotoninsystem. Att det finns sådana avvikelser i hjärnan vid depression och att dessa normaliseras efter framgångsrik psykoterapi eller farmakoterapi säger inget om orsakssambanden.23

Psykosociala hypoteser/bindningsteorin

Det finns ett flertal psykosociala hypoteser om depressionens orsaker och uppkomst. De som för närvarande diskuteras mest utgår från den så kallade bindningsteorin, attachment theory, enligt John Bowlby.2,3 Teorin bygger på etologiska modeller rörande tidig bindning av ungen till vårdaren. Bindningsbeteendet är nedärvt och utlöses även hos vuxna individer vid fara och upplevelse av otillräcklighet. En bra psykologisk uppväxtmiljö banar väg för en inre kärna av grundtrygghet. En människa med en inre grundtrygghet klarar stora påfrestningar utan att utveckla depression. Den som däremot har haft en traumatisk uppväxt, fått inkonsekvent bemötande under barndomen, eller drabbats av att i unga år förlora ett trygghetsobjekt får också en ökad sårbarhet för depression och ångest senare i livet. Synen på hur sårbarheten grundas i barndomen används både inom modern psykoanalys och i kognitiv teori.

Förlust

Förlust av en älskad person är en välkänd utlösande händelse. Motsvarande depressionsskapande processer kan även startas vid andra förluster, exempelvis en talang som betytt mycket för självkänslan.

Interpersonellt perspektiv

Nutida psykodynamisk terapi fokuserar mindre på driftkonflikter och mer på interpersonella fenomen. Vanliga problem är ambivalens runt aggressivitet där personen till exempel har orealistiska föreställningar om andra människors reaktioner.